När veckorna rullar på fort så känns det som att det alltid är fredag. Det ska man i för sig inte klaga på i och med att fredagen är en riktigt bra dag. Har såna barndomsminnen från när jag var liten och släntrade hem från skolan på fredagseftermiddagarna. När jag kom hem låg en rykande färsk Kalle Anka och väntade på mig i brevlådan. Åh, känslan att lägga sig i sängen med kläderna på och läsa den, det var tider det. Och på kvällen blev det ostbågar och Dallas och sen somnade man i soffan. Nu tänker jag att det är likadant för våra barn när de knatar hem på fredagseftermiddagen, den där känslan av frihet och mys och hela helgen framför en. Nog om detta. Idag sprang jag på lunchen. Hade först tänkt att köra tröskel men ändrade planerna för jag var så sugen på ren och skär distans, och tänkte kroppen skulle få vila sig lite efter tre hårda pass på raken. Jag försöker att i alla fall vara lite klok såhär efter Berlin. Men åh, vilken dag! Vädret! Flygplanet där borta såg ut som det skulle köra in i husen några sekunder senare, så lågt flög det.
Själv flög jag förbi de flesta som var ute och sprang, mest för att det inte finns något värre än att ligga och trycka nära folk. Då är det ens plikt att kuta om! Det kändes skönt att bara få springa såhär mitt på dagen när kroppen är lite piggare jämfört med på morgonen. Sprang ut till Solna och vände tillbaka och sen en liten extrabit på andra sidan kanalen innan jag vände tillbaka mot jobbet. På sommaren brukar det vara fullt av folk som hänger här vid vattnet. Nu var det helt dött. Poff. Alla borta.
Totalt 15 km. Sen åt jag en alldeles för dålig lunch. Bara en liten macka! Inget att rekommendera. Inte så många timmar senare var det bara att byta om igen. Kändes ju som att håret precis torkat. Men vadsjutton, bara att svida om.
En gammal favorit i öronen som är så jeeeekla bra. Och det var bra med lite extra pepp för när jag ska kuta hemåt startar jag nämligen alltid löpningen i det småsega motlutet på Torsgatan. Och sen segar jag vidare på Odengatan som också lutar. Men sen får man lite nerför, ja innan det går uppåt igen… Men hallå. Det var sol. Fredag. Spring. Mycket mer än så kan man inte begära, herregud vilka krav!
Fast det var rätt skönt att vara framme vid dagis.
Hem med laser-Uma.
Totalt 10 km. Nu blir det ostbågar. Men inget Dallas. Däremot kan det nog sluta med att man somnar i soffan. Men vänta. Innan ostbågarna, ja alternativt medan jag äter dem, ska jag ”njuta” av paketet som kom idag.
Jag har redan två foam rollers men inte någon såhär hård. Jag har liksom gjort hela resan från en oräfflad, till en räfflad, till den här som beskrivs på detta vis: You may prefer the black RumbleRoller if you’re primarily using it on thicker muscles like glutes or hamstrings, are trying to dig deeply in around the hip capsule, are working on scar tissue from prior surgeries, or are accustom to rolling on PVC pipe. Otherwise, we strongly recommend the blue.
Jag kanske tar kål på mig själv på kuppen i och med att jag valde den svarta. Vi får se. Hur som helst kan jag konstatera att jag fått aningen annorlunda fredagsnöjen nuförtiden. Ajöss!
